När bilder blir till är det ofta i ljuset jag börjar. Oavsett om jag tänkt måla eller fotografera så blir bilden först till i ljuset. Som kvällsljuset i Milanos träd här ovan. Jag ser en skiftning, en skugga, en form och så börjar skapandet, även när jag varken har papper/penna eller kamera med. Nu har jag oftast någon form av kamera med mig ut, om inte D90 hänger över axeln kan jag fiska upp iPhonen ur fickan och på så vis får mitt bildminne hjälp på vägen med skapandet.
Sedan kan jag vid datorn få fram andra ljus och däri förvandlas bildskapandet och bilderna för mig vidare. Liksom gråskalor som i en gammal trappa:
Och där kan jag tveka… jag såg trappan i svartvitt, kameran fångade alla färgnyanserna som fanns och jag får svårt att välja; färg eller svartvit?
Ljuset är början och även fortsättningen på bildskapandet och jag känner mig lycklig över att vara mitt i när det händer. Allt behöver inte bli färdiga ”konstverk” men alla bilderna tillsammans är skapandet.
