Jag brukar ofta lyssna på talböcker när jag målar. Det är en skön avkoppling och känslan av att någon sitter i hörnet och läser högt för mig är både rogivande och upplyftande.
Troligtvis gör alla olika, somliga springer omkring, kanske dansar samtidigt som de målar, andra står vid stafflier och hög musik uppfyller rummet där skapandet sker.
Visst händer det att jag lyssnar på musik medan jag målar, men oftast är det böcker.
Idag valde jag tystnaden. Det räckte med mina tankar som fritt fick hoppa runt från ena ämnet till det andra utan att jag egentligen tänkte på något speciellt. I varje fall gav jag inte tankarna någon uppmärksamhet utan jag gick in i målandet och medan näsborrarna fylldes av oljefärgsdoften var ganska snart det enda jag kunde höra penselns stuns mot duken.
Meditativt. Levande. Jag i samklang med färg, pensel och duk.
Jag sitter gärna när jag målar. Nära staffliet och så står jag upp växelvis. Går ifrån, ser vad jag gör, går närmare och sätter mig ofta igen.
Idag fortsatte jag på de tre dukar jag ”smutsade ner” häromdagen. Visste inte och vet inte vad det är för bilder som är på väg fram. Plötsligt ser jag gestalterna i ena hörnet på ena duken och ett öga på en annan. Bilderna växer framför mig, inifrån mig och jag följer med.
Skapandeprocessen, bildskapandet när det är som bäst.
När jag börjar småpeta med detaljer, detaljer som egentligen inte finns ännu, inser jag att dagen varit lång och att det är dags att tvätta av penslarna och gå hemåt igen.
Nöjd.
