Ja, rubriken är nästan helt stulen från ett inlägg i Moderskeppets blogg i veckan. Jag tänker inte återge vad som stod där, gå gärna dit och läs Camilla Grönbladhs inlägg där istället.
Att jag rubriksätter som jag gör i det här inlägget beror på att jag vid sidan av annat under veckan gått och funderat just på det analoga kontra det digitala.
Jag kan inte påminna mig om att jag egentligen var speciellt sparsam med att knäppa bilder ens när jag hade en analog Konica och filmrullarna med ISO 400 satt i.
Jag använde kameran som skissblock och jag knäppte hundratals bilder, där de flesta inte kom i till användning. Eller gjorde de det? För om jag kladdar på hundra papper och det av dessa bli en målning, är alla de hundra bortkastade då? Troligtvis inte.
Numer behöver jag inte tänka på filmrullarna, jag har inga liggandes i frysen längre, utan det som krävs är att digitalkamerans batteri är laddat, minneskortet formaterat och att det är rawbilder jag knäpper. Och jag fotograferar. Allt och inget. Inte bara med systemkameran utan med iPhone 5:an också. Det blir lätt tusentalsbilder på några månader och givetvis kan jag inte använda alla. Av tio bilder kanske jag använder en. Eller två. De andra åtta, ska jag inte ta dem? Eller ska de raderas efter hand? Där går funderingarna kring det analoga fotograferandet som jag ju ändå aldrig var speciellt bra på.
Kanske är det dags att stanna upp lite. Fundera på kameravinkeln och ljuset och försöka ta några färre bilder för att få fler färdiga slutprodukter av klara bilder?
